Riter och högtider

Riter

Ceremonier i asatro leds av en gode eller gydja, som är motsvarigheten till präst. Under hednisk tid så kunde också hövdingar eller andra värdepersoner utföra ceremonier.

Blot

Blot är ett offer där man vill vinna gudars och alvers välvilja så att de genomför offrarens önskemål. Under den sena vikingatiden i Sverige så hade man riksblot i Uppsala vart åttonde år. Uppsala tempel var ett sorts blotcenter. Ett annat blot var t.e.x i svearnas ting i Uppsala där man hade disblot, man offrade till de kvinnliga gudomarna. Blotet innefattade ofta offer av levande djur, i riksblotet i Uppsala även människor. Blotet i dagens asatro går ut på att komma i närmare kontakt med gudarna. Då skänks en offergåva som gengäld av det som man anser ha fått av guden. 

Offergåvor: 

En gode och en gydja:

Fruktbarhetsrit/manbarhetsrit

En pojke eller flicka svär sig till någon gud och anses vara giftasmogen. 

Sumbel

Sumbel är en gammal germansk tradition som hade stor betydelse i den tidiga germanska kulturen. Sumbel gick ut på ett sorts religiöst festande där man satt i en hövdings mjödhall och drack mjöd och öl medan man svor eder och talade formaliserat skryt. Det var inte frågan om fest, man fick inte äta utan det var mer en religiös ceremoni.

Giftermål

Giftermålet förrättas oftast av frejagydjor. Det är viktigt att ha vittnen, oftast familj. 

Begravning

Hövdingar och andra personer med hög status begravdes med sina ägodelar och trälar. Hövdingar kunde även läggas i ett skepp som brändes efter att blivit skickad till sjöss. Om man inte kunde bygga ett skepp så satte man upp stenar i en anläggning med formen av ett skepp, det mest berömda befinner sig på gotland. Vanliga personer brändes på bål.

Högtider

Vårfirande

Firas vid tranornas ankomst och vårsolståndet. Freja kommer tillbaka efter vintern och har med sig värme och liv. Man tänder på en våreld och viger marken fruktbar.

 Majfirande

Man firar att sommarhalvåret börjar (vårfirande har ofta smält ihop med majfirande i norr) och tänder stora bål. Man sjunger majvisor, hälsar på grannar och tigger förning dvs mat som andra har med sig. Det tyska majfirandet satte grunden till valborg.

Midsommar

En av de viktigaste högtiderna. Man firar sommarens livskraft och utför midsommarblot. Det är oklart om midsommarstången har hedniska rötter. 

Höstgille 

Firas när skörden är inne i slutet av september. En av årets största fester för att det är slutet av en arbetsamm och man firar rikedom som skörden haft med sig. 

Jul 

Man firar att året övergår från den mörks perioden till det ljusa. Det infaller en tio dagars lång julefrid efter vintersolståndet där man dricker den heliga julölen. Under höknatten som är den längsta natten i året så driver Odin bort de onda makterna. Det sätts ut julkärvor till sleipnir så att denne skall få näring. Då vänder året

Midvinterblot 

Midvinterblot utvecklades till det svenska disblotet och det västnordiska torrablotet. Midvinterblotet firades vart åttonde år i mitten av vinterhalvåret. 

Världsbilden i asatro

Yggdrasil

Yggdrasil är världsträdet som hela kosmos är uppbyggt på. Yggdrasil betyder "Yggrs häst" som syftar på Odin och Sleipnir. Yggr är ett av Odins namn. Kosmos är uppbyggt av nio världar, som varje befinner sig på Yggdrasils rötter eller grenar. De nio världarna är Midgård (människornas värld), Alfheim (alvernas värld), Jorunheim (jättarnas värld), Svartalfheim (dvärgarnas värld), Niflheim (Rimtursarnas värld), Muslepheim (eldjättarnas värld), Hel (dödsriket), Vanaheim (vanernas värld) och Asagård (asarnas värld). Vid Yggdrasils rötter finns tre brunnar, en brunn för varje rot. Vid den första roten finns Urdarbrunnen (ödets brunn), där de tre nornorna Urd, Skuld och Vernandi hämtar vatten ifrån och vattnar Yggdrasil så att grenarna inte skall vissna. Den andra brunnen,  Mimers brunn (kunskapens brunn) är brunnen som Odin offrade sitt ena öga för mera visdom. Jätten Mimer dricker ur brunnen varje dag och är därför mycket vis. Den tredje brunnen heter Vergelmer som är en älv där Yggdrasil får sitt vatten. De hedniska germanerna trodde inte att detta träd och de andra världarna fanns fysiskt tillgängliga utan Yggdrasil troddes existera på ett andligt plan som den fysiska världen tar modell efter. 

Det germanska sättet att se på tid var annorlunda än hur man ser på det idag/det kristna sättet. Man kan sammanfatta den germanska tidsuppfattningen i ordet Urd, som betyder öde. Yggdrasils vattenkretslopp symboliserar tiden; brunnen (förflutna) påverkar trädets växt (nutiden), daggen faller ned till marken som betyder att nutiden påverkar också det förflutna. Detta ödets kretslopp där nutiden påverkar det förflutna och det förflutna nutiden, möjliggör en ny och annorlunda nutid. 

Nornerna, de tre visa kvinnorna som lever vid Urdarbrunnen, ristar in varelsers öden i Yggdrasil. Dessa öden är dock inte absoluta, utan kan påverkas av nutiden, som faller ner som daggdroppar. Alla varelser som är påverkade av öde kan ändra sitt öde. Många gör det passivt men de som vill ha mer kontroll över ödet kan utöva magi för att försöka påverka sitt öde. 

Människan

I den moderna västerländska världen så tycker många att människan består av tre delar, kroppen, sinnet och eventuellt själen. I västerländerna tänker man att dessa tre komponenter som formar människan går att åskåda separat från "omgivningen". Men i den hedniska germanska världsbilden så var människan mycket mer invecklad, som består av flera separata, halv autonoma delar som kan separera sig från de andra delarna med fri vilja. Dessa delar är likamr, hamr, hugr, munr, fylgja, och hamingja. Likamr och Hamr två olika koncept för kroppen. Likamr  är människans kroppsfunktioner. Hamr är människans yttre kropp, det som alla andra ser. Hugr är det rationella tänkandet och Munr är begären och känslorna. Fylgja är människans totemdjur/varelse. Hamingja är en sorts lycka. Det är dock inte bara framgång utan en del av människan som ärvs av ättlingar och som går att ge till människor som behöver det. Den germanska människobilden har ingen enhetlig själ utan människan består av flyttbara delar som utsätts för samma tillväxt, förändring, separering, tillsammansättning som hittas i ekosystemet, och som människor i sin tur delar av. Ett perfekt exempel på en animistisk människosyn.

Döden

I asatro finns ingen dogma för vad som händer efter döden. Vad som händer till de olika ovannämnda "människodelarna" varierar på situationen, man vet inte riktigt vilka faktorer som avgjorde vad hos de forna germanerna pga brist på källor. Man kan ändå urskilja vissa huvuddrag såsom ett underjordiskt dödsrike. Det germanska dödsriket befinner sig allmänt under jorden men är mest koncentrerad till gravplatser. Det har inget med moral att göra såsom i t.ex. de abrahamistiska religionerna utan dödsriket är blott en övergång till den andra sidan i det oändliga kretsloppet. I livets kretslopp kan man igen observera hur Yggdrasil tar form i den fysiska världen. De levande är grenarna, och de döda är rötterna, när en ny individ föds så får hon förfödernas hamingja, som speglar Yggdrasils vattenkretslopp. I mytologiska texter så definieras tre platser som de döda anländer till; Helheim (Hels hem), Valhalla (de fallnas hall) och Folkvang (folkets fält). I praktiken så är de alla bara synonymer. Det är ändå litet oklart varför man har namn som syftar på tre olika saker; Valhalla är hallen dit krigare som är valna av Odin hamnar, Folkvang är dit människor valna av Freja hamnar och Hel (Lokis dotter) syftar på dennas rike dvs underjorden. Det är dock bara Snorre Sturlarsson som gjort distinktion mellan Valhalla som en plats för de som levt rätt och Helheim som en plats för de onda. Det bär en tydlig kristen influens, som är självklar pga att Snorre levde under kristen tid. Trots att det finns litet källor om de dödas rike så är ett faktum säkert; i de hedniska germanernas dödsrike så levde människorna på samma sätt som de levande, de åt, drack, slogs, sov och utövade magi. 

När en människa dör så åker alla ovannämnda "delar" till olika håll. Den del som består av alla delar förutom hamingja behåller människans personlighet och utseende och den åker till dödsriket. Det är den delen som dyrkas i förfädersdyrkan och den delen kan kommuniceras med. Den andra halvan; hamingja reinkarneras i ättlingar, speciellt om ättlingen fått den avlidnes namn. Namngivning enligt förfäder var vanligt under vikingatiden. Ibland blandas döda förfäder ihop med alver, t.o.m i sådan grad att de är oskiljbara varelser. 

I den germanska tron så är liv ett oändligt kretslopp där den dödas olika delar ger liv åt nya ättlingar, på samma sätt som en död kropp ger näring åt djur och växter.

Gudar i asatro

Den polyteiksitka asatron har två gudastammar; Asarna och Vanerna. Asarna är de mer himmelska gudarna som är naturkrafter som håller universum ihop. De lever i Asagård, som är på toppen av världsträdet Yggdrasil. Vanerna är gudar som förknippas med det jordliga och mänskliga, t.ex. fruktbarhet och de är en aning lägre gudar än asarna och de lever i Vanaheim. Det är dock oklart om man i hednisk tid delade gudarna i asar och vaner, eftersom uppdelningen finns mest i källor som är skrivna i kristen tid t.ex. Eddan. Moderna asatroende baserar ändå sin kunskap på eddan och därmed delar gudarna i asar och vaner. Man kan kanske även räkna alver som gudar, dock det är litet oklart om de är vaner (dvs alv synonym för van) eller om de är en tredje gudasläkt.

Några asar

Odin

Fornvästnordiska Óðinn, fornengelska och saxiska Woden, gammal högtyska Wuotan, rekonstruerad urgermanska Woðanaz. Modern standardsvenska Oden (Odin används också i talspråk). Odins namn beryder mästare av extas. Odin är asarnas hövding men kan ändå ge sig av på långa resor i strävandet av egna intressen. Odin vill hela tiden skaffa sig mera visdom, och delar också gärna med sig visdom men han har litet intresse för samhälleliga värden såsom rättvisa och/eller respekt för lag och auktoritet. Odin är asarnas kung men också en tiggare. Odin är en krigsgud men också poesigud. Odin är t.o.m. androgynisk. Odin är/var dyrkad av dem som söker ära och prestige men också anses som en bedragare. P.g.a. dessa saker så är Odin en väldigt enigmatisk figur. Som mästare av extas så är Odin förknippad med krig, poesi, shamanism, suveränitet, magi, visdom och döden. Odins krigiska sida presenteras dock fel i modern populärkultur (Marvel). Odin var i verkligheten inte dyrkad som en ärofull krigsherre så som Thor och Tyr utan Odin representerar ett sorts stridskaos som "extasen" i hans namn tyder på. Odin bryr sig inte om alla krigare utan väljer sig vissa som han tycker att är värda. Odin hade en stark förbindelse med berserker och andra sorters "krigar shamaner" vars stridstekniker hade göra med en andlig förbindelse med totemer, såsom vargar och björnar och Odin. Skillnaden mellan Tyr och Odin som härskar arketyp är att Tyr har att göra med lag och rättvisa medan Odin har mera att göra med magi och visdom. 

Odin är en vandrande krigar shaman som är på en livslång resa sökande efter mera kunskap och visdom. Odin t.o.m. offrade sitt ena öga i utbyte av mera kunskap. Odin som shaman kan ge sig på  andliga resor ridande på en häst med åtta ben, som är typiskt för nord eurasiatisk shamanism. Odin har också med sig flera totemdjur såsom korparna Hugin och Munin, vargarna Geri och Freki. Det mest utstående av Odins shamanism är att han är en utövare av seidr (bokstavligen "säd") som är en form av germansk shamanism som bara kvinnor utövade, den här kvinnliga egenskapen förhindrar Odin att uppnå den traditionella germanska mansstatusen. Dessutom så talar Odin bara i dikter (poesins gud) och bringar de döda krigarnas själar till Valhalla (dödsgud). Onsdag betyder "Odins dag".

Olika illustrationer av Odin:

Tyr

Tyr är kronologiskt äldre än Odin. Tyr är den indo-europeiska patriarkguden (dvs samma gud som Zeus, Jupiter, Dyaus Pitar i vedisk religion. På vikingatiden var dock Tyrs roll ersatt av Odin. En teori är att kaoset som folkvandringstiden åstadkommit orsakade att germanerna inte mera litade på Tyr, utan  vände sig mot den mera mystiska Odin (den här teorin är misstänksam pga att nordgermanerna (skandinaverna) som också ersatte Tyr med Odin inte var bland stammarna som blev förtryckta på folkvandringstiden) . Tyr är en krigsgud, men också gud av lag, rättvisa, ed, och auktoritet. Hos de nordgermanska stammarna  som inte ännu var kristnade på vikingatiden så var Tyr dock en gud som var förknippad med dessa värden fastän hans position inte var så viktig mera. Tisdag betyder "Tyrs dag".

Illustrationer av tyr:

Thor

Thor är en av de viktigaste asarna och hade mest populäritet under vikingatiden hos vikingarna. Thor är både en åskgud och krigargud. Thor är arketypen till en lojal och ärofull krigare, ett ideal till de germanska krigarna. Thor är Asagårds beskyddare och kämpar mot de attackerande jättarna. Thors styrka och hjältemod är oöverträffat. Thor bär på ett bälte (megingjarðar) och en hammare (Mjölnir). Alltid när en blixt slog ner så trodde man att Thor slog en jätte med Mjölnir, ridande med sin kärra. Man trodde dock inte att Thor fysiskt red på en kärra när det åskade utan det är symbolik för en osynlig verklighet som den materiella världen visar ett synbart mönster för. Thors värsta fiende är Jormungand dvs Midgårdsormen. Thor och Jormungand kommer att döda varandra vid ragnarök dvs när världen tar slut. Thor representerar ordning och jättarna kaos och katastrof. Det är då litet ironiskt att Thors far Odin är halvjätte och Thors mor Jord är en fullblodig jätte. Thor anknyts också till jordbruk och fruktbarhet i angående det.

Illustrationer av Thor: 

Frigg

Frigg är den högsta gudinnan av asarna och är Odins hustru. Det finns inte så mycket specifik information dokumenterat av Frigg pga att hon delar så många egenskaper med Freja. Det beror på att båda gudinnorna utvecklats från en och samma gudinna som hette Frija.  

Frigg är en völva, en sorts vikingatids shaman som utövar seidr. Frigg är ödets gudinna som väver ödets nät. Hon kan ändra på människors öden när hon vill. Frigg är arketypen för de germanska hövdingens fru som är en veleda (urgermanska). Veledan spådde för krigarna hur det skulle gå. Splittringen mellan Frigg och Freya hände egentligen under vikingatiden, alla andra germanska stammar trodde på Frija. Fredagen är nämnd efter Frigg.

Illustrationer på Frigg:

Loki

Loki är bedragaren i nordgermansk mytologi. Loki är en asagud fast hans fader är en jätte som heter Farbauti och hans moder heter Laufey, det är inte säkert om Lokis moder är jätte eller gudinna. Loki har också egna barn. Med jättinnan Angrboða har han en dotter, Hel, som är en dödsgudinna. Han har också en son, Jormungand. En andra son är Fenrir, som har formen av en varg. Fenrir bet armen av Tyr. Loki har ingen medkänsla mot de andra gudarna. Loki kan ändra form. En gång ändrade Loki sin form till ett sto och födde Odins häst Sleipnir. 
Loki kan kanske jämföras med den kristna djävulen. Loki bryr bara om sig själv och ytliga begär, Loki är ondsint, tycker om att driva med folk men kan också hjälpa. I sitt inre så är Loki ändå nihilistisk. Loki hjälper både asarna och jättarna beroende på vad som passar honom bättre. Vid ragnarök så väljer han ändå jättarnas sida. 
Det finns inga bevis på dyrkan av Loki, för att han var motsatsen till alla germanska värden.

Illustrationer av Loki: 

Några vaner

Freja

Freja är en van men också en hedersmedlem av asarna. Frejas far är vanen Njord. Man vet inte vem Frejas mor är men det finns lingvistiska bevis på att det är Nerthus (som var inte ändå dyrkad av nordgermanerna). Frejas bror är vanen Frej. Frejas man heter Odr, som ger sig ut på långa vandringar. Det är självklart att Odr är samma som Odin, eftersom Freja och Frigg var från början en enda gudinna; Frija.
Freja är som gudinna förtjust av kärlek, fruktbarhet, skönhet och materiell rikedom. Dessa "jordliga" saker är kännetecknande för vaner. Men Freja är inte någon typisk vild kärleksgudinna. Hon är arketypen för völvor. Enligt eddan var det hon som lärde det till de andra gudarna som också håller på med seidr. Som völva så är hon mästare på att manipulera andra varelsers begär, lycka och hälsa, som betyder att hon har väldigt mycket kunskap om alla varelser. Fredagen är också nämnd efter Freja. Det fanns två versioner av ordet i fornnordiskan. Den andra versionen är Friggs dag.



Illustrationer av Freja:

Frej

Frej är Frejas bror. Han är också en hedersmedlem av asarna. Frej är en fruktbarhetsgud och var väldigt populär bland många germanska stammar. Frej var en gud som det offrades mycket till, speciellt vildsvin. Frej bor i Alfheim, alvernas hemland, som betyder att han kan potentiellt vara alvernas härskare, men det är dock bara spekulering eftersom det finns inga källor som pekar på det. Frej tar sig fram med en vagn som är dragen av vildsvin. Frej förknippas med fruktbarhet, välmående och rikedom. Många germanska stammar har fått sitt namn från Frej (urgermanska Ingwaz) såsom ingaevonerna och ynglingaätten.

Illustrationer av Frej: